Förstår inte varför allt måste hända oss eller närmare sagt mig...
Förra tisdagen (3.4)  hade varit en helt vanlig dag på jobbet. Hade t.o.m. fått höra positiva nyheter om nästa läsår. Glada till mods tog vi grannarna Tuija&Åsa med oss på haku-träningar.

Ada bjöd på kaka pga agilityframgången för någon vecka sedan. Terrängen var ganska besvärlig pga många och breda diken. Lyckades ändå ta mig över de flesta diken relativt torrskodd.

Sen var det vår tur. Värmde upp och då vi var på väg efter de två första gubbarna, hittade jag ett snöigt ställe och  jag föll. Minns inte något annat än att det tog mycket ont i min högra armbåge och att det kändes helt tydligt att benen i armbågen inte var på rätta ställen. Ropade åt Kati och Hanne att jag behövde hjälp. Vår träning slutade där. Kati skjutsade mig till hälsostationen i Fredrikshamn. Innan vi åkte iväg gav jag nycklarna åt Tuija och sa att de skulle göra ngt smått med Ada. (De hade gjort en färdig gubbe och hade lyckats).

På hälsostationen i F.hamn sade de att eftersom jag är från en annan ort gör de inget åt mig där. Efter att de sett min min tyckte de väl ändå det var bäst att lugna ner mig. Läkaren sade att han inte på 30 år varit med om att nåns armbåge gått ur led. Sedan försökte han utan värkmedicin sätta armbågen på plats igen. Tog bara lite sjukt. Bedövade mig och satte dropp i vänstra handen och sedan med ambulans till Kotka.
I Kotka rullade de in mig i ett eget litet rum. Ibland kom någon sköterska och gav lite mera medicin åt mig och ibland rullade de mig till röntgen.Totalt var jag väl cirka 4 gånger till röntgen och den sista gången strax efter kl 22.Cirka kl 23.30 tyckte jag att det började bli tråkigt och jag sade åt en sköterska att jag snart åker hem.Ingen hade brytt sig om mig på 1½ h. Skulle nog ha bättre saker att göra än att ligga där. Läkaren var sydde någon och han hade inte ens sett på mina senaste röntgenbilder. Sen hade han nog tid att komma och se på mig. Skulle släppa hem mig, men utan sjukledigt. Fick gnällt åt mig ett par dagars ledighet.
Ringde Tuija som kom efter mig.

Under dagarna som gått efter olyckan har jag fått känna hur det är att göra allt med bara en hand. Inte så lätt att klä på sig eller att äta. Också att skriva på dator räcker längre än normalt, fingrarna på vänster hand har tidigare varit statister och plötsligt har de fått huvudrollen.
Har kört bil, känns inte så angenämt att växla. Deltog också i två agi-tävlingar, fick vara livrädd att falla och att någon skulle springa mot mig då jag bekanta mig med banan.

Har nästan dagligen varit på längre promenad med Ada. Hon behöver ju ändå sin motion. Hon tycker det är urfånigt att matte är hemma. Helst skulle matte få ha ont i benen så att hon hölls stilla och inte gick omkring.
Enligt nuvarande planer, skall jag på jobb på måndag. Armbågen är nog ännu sjuk, men måste försöka om det går att jobba. Om det känns omöjligt, måste armen kanske röntgas på nytt för att kolla om allt fortfarande är på rätt plats.