Midsommarkvällen blev lugn eftersom jag visste att bussen mot St. Petersburg skulle starta kl 23.30 från Lahtis och att Adas uppfödare Mari skulle ringa mig då de var i Kouvola. Väckarklockan väckte mig kl 00.15 och en kvart senare ringde Mari mig. Jag packade de sista sakerna och hoppade in i bilen för att köra till Leikari. Ca kl 01.00 kom bussen med delvis sovande passagerare och plockade upp oss. Mari hade en egen bur åt Ada som vi inredde med personligt underlag.

Allt gick bra ända till ryska gränsen. Alla passagerare kom igenom tullen, men inte bussen. Enligt gränstjänstemännen saknades det ett internationellt besiktningsbevis för bussen. Utan det pappret gick det inte att köra in bussen i landet. Chauffören och Mari försökte ringa bussbolaget för att få faxat pappret, men konstigt nog så svarade ingen. Vi, passagerarna, stod inne i gränsbyggnaden medan hundarna var kvar i bussen. Vilken tur att det ändå fanns WC till förfogande där inne i huset. Två timmar tog det innan de lyckades få alla papper i skick. Först sen började tulltjänstemännen kolla det andra dvs. hundarnas papper och hur många fripassagerare som låg inne bland bagaget. Då allt var kollat och i skick pustade alla ut och färden fortsatte mot utställningsplatsen.

Bara ett par korta pauser på vägen för att den första hunden skulle redan kl 10 vara i ringen. Vi hittade ganska lätt till fotbollshallen som fungerade som utställningsplats. Vi som skulle tävla på söndagen, gick in och betalade vår deltagaravgift. Konstigt system. Sedan åkte vi till ett shoppingcenter för att bl.a. äta något smått. Nåja, en del blev ivriga och beställde flera förrätter, så det lilla snackset blev mer än vad vi tänkte oss. Sen in i bussen igen och mot hotellet som låg ca 18 km från utställningsplatsen. Helt okej hotell.
Vi delade rum med Sari och hennes mittelspitz Rentu. Ada brydde sig inte om Rentu men hon var lite rädd för honom. Stod han i vägen för henne, valde hon att ändra rutt istället för att utmana honom. Rentu hade "pipi masu" hela lördagen. Jag var inte heller i det bästa skicket på lördagen. Hade eventuellt vätskebrist, för lite sömn eller något annat. Gick redan tidigt och lade mig. Hade nog svårt att sova eftersom Rentu och Ada skällde varje gång någon gick förbi vårt hotellrum.

Tidig väckning. Traditionellt morgonmål med bl.a.smörgås, yoghurt, kaffe, plättar,gröt, omelett och spagetti.Ingen saft så det blev att äta frukt istället.
Sedan iväg till utställningshallen. Vår ring var först på eftermiddagen så vi tog det lugnt tills dess. Vågade inte dricka så mycket eftersom den enda lagliga vessan var ett hål i golvet. Testade det en gång och det räckte.

Blev lite chockad över det antal småhundar som var till salu på utsällningsplatsen. Och i försäljningsstånden fanns en hel massa kläder åt småhundar. Det verkar som om seden ett klä ut sina hundar är pop i Ryssland.

Adas domare var effektiv. Hundarna snabbt in i ringen, ett varv runt och det var nästan det. Först en stund senare fick man bedömningen (på ryska) och alla de små lapparna (cacib, sert osv.) fastnitade i bedömningen. Adas mamma blev BIR medan Ada fick sert och cacib. Ada blev därmed RUS MVA bara den ryska kennelklubben har behandlat vår ansökan. Helt vad jag var ute efter.



Ada med rumpan mot kameran. Toto (Dottolo Flits of Hairy Grasshoppers) och Ellu (Flairamy´s Helena).


Efter grupptävlingarna alla in i bussen och på väg mot gränsen. Vi stannade för att äta på vägen. Helt megastora portioner. Intressant att beställa mat då man inte riktigt visste vad det var man pekade på.

Vi stannade också just före gränserna för att göra av med de sista rublerna. Lyckades inte själv med det eftersom jag hade så mycket kvar från förra resan. På utställningen fanns ganska lite att köpa och det var inte ens så billigt.

Inga större problem vid gränserna. De kollade inte ens hundarnas papper. Vid Leikari vid 2-tiden på natten. Hittade inte Adas koppel och halsband så Mari skulle ta det då de städade bussen. In i egen bil och mot Peltsi. Skönt att få sova i egen säng och framför allt använda egen toalett. Visst är det bra att ibland resa utomlands och inse hur bra man har det.

Men jag har bestämt mig. Jag skall inte flera gånger åka till Ryssland med Ada. En gång räckte och hon har ju fått "allt" därifrån.
Övriga hundar som deltg i vår resa: napolitansk mastiff, två gordon settrar, engelsk setter, röd irländsk setter, två fox terrier, mittelspitz, två japanska spetsar, två papillon, två keeshoundar, två "götar", två corgin, fyra cockerspanlar och två ???. Totalt alltså 27 hundar och 13 hundägare + chauffören.